fredag 8 juli 2011

Jag är här nu igen, och mår skit som vanligt. Allt är så typiskt likssom. Jag har gjort om hemma hos mig tusen gånger det senaste året. Möblerat, målat om, sytt nya kuddar osv. Men jag blir aldrig nöjd. Och nu vet jag varför. Det är nämligen inte hemmet jag inte trivs med, det är mig själv.Det är mannen jag lever med och det är känslan inom mig som inte känns bra. Jag har också köpt mycket mya kläder, syr nya kläder, följer vitage bloggar och dammsuger Tradera efter retro klänningar. Men det är samma sak där. Det är inte mina kläder det är fel på....Nu måste jag nog börja ta itu medmig själv istället.

måndag 9 maj 2011

Lång tid ingen syn

Ibland så funderar jag på skilsmässa från mannen men jag är så rädd för att bli för ensam. Jag har till at böjamed inget jobb....Och jag vill inte leva på hans pengar. Men jag är så sjuk trött på att aldrig få en enda kram. Inte en enda! Inte en komplimang, inga uppmuntrande ord. Han är inte sån säger han. Jag frågar hur han vet att han är kär i mig om han inte vet något om sina känslor eller ens vill krama mig. Han bara vet säger han. Ja men JAG vet inte. Han rycker på axlarna. Det känns så fel att känna sig ensam när man är gift och har flera barn ihop med någon. Man bor ihop, sover ihop, äter ihop men är ensam ändå. Så ensam så man är rädd för att bli kall inombords. Tom under ytan, liten och darrig. Tänker att jag borde vara stark kvinna,..inte behöva en man för att gilla mig själv,..men det funkar inte. Jag har insett att jag inte kommer att spendera livet med honom, men det finns mycket bra kvar ännu. Jag stannar lite till.

fredag 7 januari 2011

Ågren

Jag har en hemlis. En gammal älskare som fortfarande hänger kvar i mitt medvetande. Jag är gift sen många år och har underbara barn med min man, men en annan hänger sig kvar i min hjärna. I mitt medvetande. Varje dag. Det går inte en enda dag utan att han finns där i mina tankar..Det underliga är att jag inte vill ha honom. Jag har ingen önskan om att bli ihop med honom, skilja mig, börja om. Inte alls! Men jag kan samtidigt inte leva utan honom. Om jag förlorade kontakten med honom skulle jag gå under. Alldeles galet och alldeles fel. Men vad ska man göra,....

lördag 4 december 2010

Bråkdag

Ännu en sån där dag.
Man blir väckt av att barnen bråkar och minstingen har bajsat ner sängen. Klockan är bara 05.30 och mannen är redan sur....Dagen går och man försöker hålla alla glada och nöjda. Mannen får raseriutbrott på de trotsande barnen stup i kvarten. Ja skäller ut honom för att han skriker för mycket. Åker till tippen med grejer, tvättar bilen på vägen tilbaka. Barnen gillar när de stora borstarna kommer och sveper förbi bilfönstren. Mannen är hemma och vilar under tiden.
Väl hemma väcker jag honom och säger åt honom att börja skala potatis till lunchen medans jag ammar och de stora barnen åker pulka ute.Han blir sur igen.....barnen kommer in och skriker att dom måste kissa,..mannen blir skitförbannad för att dom inte kan ta av sig ytterplaggen fort nog och bara fjantar. ( dvs lägger sig på golvet istället för att ta av sig skor osv,..)Arg arg arg, alltid är han arg! Men när han inte är det, när han brottas med barnen, spelar spel med dom, eller helt enkelt ta sitt ansvar som en man så är han hur bra som helst. Det händer bara inte så ofta som jag skulle vilja. Han har mycket ont i huvet min man. Kan vakna med blixtrande huvudvärk flera dagar i sträck. Då orkar han inte med barnen alls. Inte ens om dom är glada för då kanske dom skrattar för högljudt...
Det är inte lätt att vara man med migrän , noll tålamod och totalt temperament. Men det är för sjutton inte lätt att vara familj till honom heller.

onsdag 1 december 2010

Morgon press

Nu vill min man ha sex igen,...han brukar krypa ner under lakanen när han jobbat natt, och väcka mig på en underbart sätt. Men nu helammar jag och sexsituationen är ju lite annorlunda då. Dels har jag ingen sexlust, och om jag "ställer up" ändå så är det obehagligt och kan till och med göra ont. Jag tänder lixom inte till. Känns som att jag kan liga på mage och läsa en bok underiden har gör sitt. Och det är ju helt naturligt att inte vilja ha sex när man ammar. Naturen har ju fixat det så för att man sedan har et barn att ta hand om. Men försök säga det till min man,......
Ni ligger han där i sängen och är besviken och jag går runt i huset och känner mig skyldig.Varför ska jag känna mig skyldig?Har försökt säga till honom lite skämtsamt att" hade det inte varit roligare att ha sex med någon som faktiskt VILL ha sex?" Sen skämtar vi lite till,..haha!
Vi kan inte prata allvar i den här relationen. Det har alltid varit så. Vi skämtar till allt och hoppas den andre ska fatta. Vi har oxå väldigt roligt tillsammans, men det skulle vara skönt med enman att luta sig mot ibland. Nån att gråta ut hos när man mår dåligt. Mår jag dåligt så ringer jag mamma, sen ler jag stort och håller igen när mannen kommer hem. Nu är det ju inte så att mitt äkteskap är dåligt, alls, det funkar jätte bra! Men vi har svårt att leva ihop på allvar. Som att vi är rädda för att allt blir verkligt om vi slutar larva till allt.Eller kanske är det bara jag som är så. Jag kanske är rädd för att han ska se vem jag är om jag börjar visa mig ordentligt. Att han inte ska tycka om mig längre. För JAG tycker ju inte om mig.Läste i en tidning idag att syskonen påverkar barnet mer än föräldrarna.Jag hade en väldigt dominant syster när jag var liten. Hon ksulle slltid se till att jag uppförde mig, för jag gjorde alltid allt fel. Hon kunde smälla mig på handen och väsa "inte före maten" om jag ville ta lite chipsfrån skålen på bordet när vi var bortbjudna.Jag har alltid känt att det jag tycker och känner är fel, så jag borde göra som andra vill istället. Tex om nån vill ha sex med mig så är ju det egentligen en komplimang, så självklart säger jag ja!( även om jag inte vill,...för han verkar ju tycka om mig,..för sex har man ju nte med vem som helst,..)
Hur sjukt det är egentligen. Jag skulle ju inte vilja egentligen at min man "ställde upp" och hade sex mied mig, så varför gör jag så mot honom? ,..Me när jag inte ställer upp så får jag dåligt samvete en hel dag istället, och mannen blir sur för att jag inte vill. När kvällen kommer skämtar vi lite om det såklart och sen tycker han att allt är bra åsså vill ha ha sex iegn. Men jag VILL JU INTE!!.
jag måste växa upp tror jag visst.

Step one

Det här är min blogg. Jag behöver en ventil.
Här tänker jag lätta mitt hjärta och säga som allting är, just nu. Kanske är det annorlunda i morgon. Läste en "mama" tidning idag. Snodde den i väntrummet på bvc häromdagen. Allt som har med livet och barn att göra ska vara så himla glassigt. Storstads mammor som matchar sin outfit med barnens, kokar egen knäck till jul och lever "family living" liv. Jag blir så trött så trött. Tänkte att det måste finnas nån motpart till allt det. Nån som inte är Ann Söderlund eller Katrin Zytomierska. Nån som inte skriver glassigt utan bara hur det är. Det är det jag tänker göra. Om nån vill läsa så är du mycket välkommen, jag skriver för att ventilera.