Morgon press

Nu vill min man ha sex igen,...han brukar krypa ner under lakanen när han jobbat natt, och väcka mig på en underbart sätt. Men nu helammar jag och sexsituationen är ju lite annorlunda då. Dels har jag ingen sexlust, och om jag "ställer up" ändå så är det obehagligt och kan till och med göra ont. Jag tänder lixom inte till. Känns som att jag kan liga på mage och läsa en bok underiden har gör sitt. Och det är ju helt naturligt att inte vilja ha sex när man ammar. Naturen har ju fixat det så för att man sedan har et barn att ta hand om. Men försök säga det till min man,......
Ni ligger han där i sängen och är besviken och jag går runt i huset och känner mig skyldig.Varför ska jag känna mig skyldig?Har försökt säga till honom lite skämtsamt att" hade det inte varit roligare att ha sex med någon som faktiskt VILL ha sex?" Sen skämtar vi lite till,..haha!
Vi kan inte prata allvar i den här relationen. Det har alltid varit så. Vi skämtar till allt och hoppas den andre ska fatta. Vi har oxå väldigt roligt tillsammans, men det skulle vara skönt med enman att luta sig mot ibland. Nån att gråta ut hos när man mår dåligt. Mår jag dåligt så ringer jag mamma, sen ler jag stort och håller igen när mannen kommer hem. Nu är det ju inte så att mitt äkteskap är dåligt, alls, det funkar jätte bra! Men vi har svårt att leva ihop på allvar. Som att vi är rädda för att allt blir verkligt om vi slutar larva till allt.Eller kanske är det bara jag som är så. Jag kanske är rädd för att han ska se vem jag är om jag börjar visa mig ordentligt. Att han inte ska tycka om mig längre. För JAG tycker ju inte om mig.Läste i en tidning idag att syskonen påverkar barnet mer än föräldrarna.Jag hade en väldigt dominant syster när jag var liten. Hon ksulle slltid se till att jag uppförde mig, för jag gjorde alltid allt fel. Hon kunde smälla mig på handen och väsa "inte före maten" om jag ville ta lite chipsfrån skålen på bordet när vi var bortbjudna.Jag har alltid känt att det jag tycker och känner är fel, så jag borde göra som andra vill istället. Tex om nån vill ha sex med mig så är ju det egentligen en komplimang, så självklart säger jag ja!( även om jag inte vill,...för han verkar ju tycka om mig,..för sex har man ju nte med vem som helst,..)
Hur sjukt det är egentligen. Jag skulle ju inte vilja egentligen at min man "ställde upp" och hade sex mied mig, så varför gör jag så mot honom? ,..Me när jag inte ställer upp så får jag dåligt samvete en hel dag istället, och mannen blir sur för att jag inte vill. När kvällen kommer skämtar vi lite om det såklart och sen tycker han att allt är bra åsså vill ha ha sex iegn. Men jag VILL JU INTE!!.
jag måste växa upp tror jag visst.