Lång tid ingen syn

Ibland så funderar jag på skilsmässa från mannen men jag är så rädd för att bli för ensam. Jag har till at böjamed inget jobb....Och jag vill inte leva på hans pengar. Men jag är så sjuk trött på att aldrig få en enda kram. Inte en enda! Inte en komplimang, inga uppmuntrande ord. Han är inte sån säger han. Jag frågar hur han vet att han är kär i mig om han inte vet något om sina känslor eller ens vill krama mig. Han bara vet säger han. Ja men JAG vet inte. Han rycker på axlarna. Det känns så fel att känna sig ensam när man är gift och har flera barn ihop med någon. Man bor ihop, sover ihop, äter ihop men är ensam ändå. Så ensam så man är rädd för att bli kall inombords. Tom under ytan, liten och darrig. Tänker att jag borde vara stark kvinna,..inte behöva en man för att gilla mig själv,..men det funkar inte. Jag har insett att jag inte kommer att spendera livet med honom, men det finns mycket bra kvar ännu. Jag stannar lite till.