fredag 8 juli 2011

Jag är här nu igen, och mår skit som vanligt. Allt är så typiskt likssom. Jag har gjort om hemma hos mig tusen gånger det senaste året. Möblerat, målat om, sytt nya kuddar osv. Men jag blir aldrig nöjd. Och nu vet jag varför. Det är nämligen inte hemmet jag inte trivs med, det är mig själv.Det är mannen jag lever med och det är känslan inom mig som inte känns bra. Jag har också köpt mycket mya kläder, syr nya kläder, följer vitage bloggar och dammsuger Tradera efter retro klänningar. Men det är samma sak där. Det är inte mina kläder det är fel på....Nu måste jag nog börja ta itu medmig själv istället.

måndag 9 maj 2011

Lång tid ingen syn

Ibland så funderar jag på skilsmässa från mannen men jag är så rädd för att bli för ensam. Jag har till at böjamed inget jobb....Och jag vill inte leva på hans pengar. Men jag är så sjuk trött på att aldrig få en enda kram. Inte en enda! Inte en komplimang, inga uppmuntrande ord. Han är inte sån säger han. Jag frågar hur han vet att han är kär i mig om han inte vet något om sina känslor eller ens vill krama mig. Han bara vet säger han. Ja men JAG vet inte. Han rycker på axlarna. Det känns så fel att känna sig ensam när man är gift och har flera barn ihop med någon. Man bor ihop, sover ihop, äter ihop men är ensam ändå. Så ensam så man är rädd för att bli kall inombords. Tom under ytan, liten och darrig. Tänker att jag borde vara stark kvinna,..inte behöva en man för att gilla mig själv,..men det funkar inte. Jag har insett att jag inte kommer att spendera livet med honom, men det finns mycket bra kvar ännu. Jag stannar lite till.

fredag 7 januari 2011

Ågren

Jag har en hemlis. En gammal älskare som fortfarande hänger kvar i mitt medvetande. Jag är gift sen många år och har underbara barn med min man, men en annan hänger sig kvar i min hjärna. I mitt medvetande. Varje dag. Det går inte en enda dag utan att han finns där i mina tankar..Det underliga är att jag inte vill ha honom. Jag har ingen önskan om att bli ihop med honom, skilja mig, börja om. Inte alls! Men jag kan samtidigt inte leva utan honom. Om jag förlorade kontakten med honom skulle jag gå under. Alldeles galet och alldeles fel. Men vad ska man göra,....